Mitt sista inlägg i Costa Rica!

Idag är min sista dag på andra sidan kontinenten. Jag åker kl 6 idag vilket innebar att jag bar tvungen att lägga mig tidigt för att gå upp senast kvart över 3 i natt...

Veckan som varit har varit rätt så aktiv. Det blev ingen FIFA kväll utan vi firade genom att gå ut och äta på en restaurang och sedan käka lite glass. En trevlig avslutning och får mig att bli ännu mer sugen på att börja spela fotboll!

Tisdag var min födelsedag och blev sjungen för på kontoret. Även om jag inte riktigt känner samma hyper inför min födelsedag längre så var det lite speciellt att inte få fira hemma med ens egen familj. Istället hade Gerti bakat en kaka och vi hade en mysig liten stund alla i familjen här. 

I onsdags hade jag min sista stund med barnen i Carpio och med juan Carlos och Joanna i musikgruppen. Var lite sorgligt när barnen sa: vi ses senare! Till mig när jag vet att det troligen inte blir så, men jag tycker att jag har haft en bra tid där. Har varit nyttigt att få jobba mer med barn som jag tidigare inte haft så mycket erfarenhet av. 

I musikgruppen känner jag lite att dessa 4 månader tärt på mitt tålamod. Jag är glad att jag lyckats lära dem ett par låter men kan också bli lite frustrerande när man får lära om samma låtar.. Men det är bara en liten del då jag haft väldigt kul! 

På torsdag hade vi den överraskningsfesten som var tillägnad mig. Det blev lite merenguedans, musik, tårta och sen Piñata, alltså då man får försöka slå sönder en pappersdocka med ett slagträ utan att se något. 

På lördagen fick jag ta mig ensam till alajuelita för min sista lektion, eftersom Julio hade ännu ett möte på kontoret. Vi blev ett gäng på 5 personer som spelade igenom mässan och lite till. Till sist känns det ändå som att vi nästan klarar av hela mässan utan min hjälp vilket är positivt inför framtiden! 

Efter detta käkade jag lunch med Berny för sista gången och fick då lite tid att säga Hejdå till honom också, innan jag fortsatte dagen med att lyssna på sonen i familjens konsert inne i san José. Kvällen avslutades med en trevlig stund hemma hos några bekanta till familjen där det blev massvis med mat, spel och musik. 

Ja nu är det måndag, jag sitter på flygplatsen och väntar på mitt flyg, jag har sagt hejdå till alla vänner. Jag åker hem till ett Sverige för att träffa min familj, min flickvän och mina vänner vilket jag är väldigt glad över. 4 månader har känts tillräckligt för att jag ska ha upplevt mycket för att ta med mig in i framtiden. Jag avslutar ett kapitel i mitt liv som jag aldrig kommer glömma och som har lärt mig mycket om saker jag annars ser som sjävklara, och saker som jag blivit överraskad av. Ja mycket nytt och lärorikt . 

Tack till alla som intresserat sig och läst min blogg under den här tiden och jag hoppas få sprida vidare min erfarenhet till de som är intresserade. 

Ciao ! 

 Inklusive mässa

Carpio at night

 Monica och hennes syster som jag hjälpt med engelska och gitarr 

Sista måltiden med melaras! 

Nu lämnar jag detta hus! 

endast en vecka kvar

oj vad tiden går snabbt. Två veckor sedan jag skrev något och snart en vecka tills jag är på flygplatsen i stockholm i mitt kära hemland.
Denna sista månad har präglats av vilja att göra mycket saker av den sista tid jag har kvar, och en vilja att se min familj och Sverige igen. Det är en konstig känsla att ännu en gång behöva gå tillbaka till sina svenska rutiner, alltså inga tidiga löprunder på morgonen, inga eftermiddagar i Carpio eller några diskussioner eller skämt på spanska dagligen.

Lite ovissheter har det varit fram och tillbaka när jag ska till Puriscal en gång till.
Har verkligen velat ta mig dit och hålla några lektioner innan jag åker, men sen har andra saker kommit upp, särskilt för Pastor Gilberto som gör det svårt för mig att ta mig dit. Nu i fredags tog jag mig iallafall dit med viss osäkerhet, och väl på plats fanns varken någraa gitarrer eller knappt några elever... men jag fick ändå en pratstund med ungdomarna dä och vi spelade och sjöng lite trots allt.

En gång till har jag nu tagit mig till Sarapiqui och chilamate. Berny skulle följt med men blev sjuk precis innan vilket gjorde att endast jag och en gitarr följde med. Så på plats fick jag introducera mässan lite mer och hjälpa till att hålla noterna i styr när de sjöng sina egna nicaraguanska låtar från mässboken. Det finns ju inga noter i deras psalmbok, inte heller kan de läsa noter så de flesta går lite på känsla, vilket som sagt ibland går åt skogen och ibland låter bra.

Jag har också nästan jobbat klart med att översätta mässan till engelska. Jag kan alltså välja lite vilken översättning av svenska och spanska jag vill använda, och försöka få det att låta liknande. Julio och Gerti har också velat att jag ska översätta deras låtar tills att de ska iväg till USA i sommar. Lite extraknäck under timmarna då inga aktiviteter är planerade.

Nu i helgen hade jag en sista lektion tillsammans med Julio i Alajuelita då han nästa vecka måste vara på ett möte inne i stan och jag får klara mig själv. För nu tredje veckan i rad körde vi igenom hela mässan, något som varit min plan sedan jag kom. Även om det inte är perfekt känner de ändå till och kan klara sig själva med mässlåtarna. Avslutningsvis blev jag överraskad av en tårta som ett tidigt födelsedagsfirande! Det uppskattades. Söndag startade med en tur tillsammans med några bekanta till familjen till en flod där vi bland annat åkte en s.k. slide nerför berget och ner i en naturlig pool. På eftermiddagen firade vi en mässa och det kom mycket folk, eftersom vi försökt få dit ungdomarna från carpio som vanligtvis inte går på mässan och sen från alajuelita. anledningen var att det gjorts "arroz con leche" ,typ risgrynsgröt som såldes i förmån för en avskedsfest nästa torsdag för mig som ska vara hemlig. Två plastmuggar räckte för att bli mätt..

Till sist har jag också spelat min sista fotbollsmatch med Berny och boysen i San Pedro. Nästa och sista måndagen kommer vi istället ha FIFA-kväll hemma hos en av killarna. lär bli intensivt.

Ska också hinna med att fylla år här på tisdag, och tanken blir att göra ännu en kladdkaka att bjuda på. Packa, planera, och säga adjö kommer lite sorgligt nog bli delar av min nästa och sista vecka, hinna njuta lite av värmen och staden en sista gång. För vem vet när man återvänder.

Ciao!

Sarapiqui

Lite Badande

Stund av bön och tända ljus på mässan i söndags